Fadherstha Hyttha
Järnhanteringen i Fagerstatrakten har gamla anor. Redan på 500-talet förekom järnframställning från järnmalm som då togs från sjöbotten för att sedan under 1200-talet övergå till att brytas ur bergen.
I Fagersta, då med ortsnamnet Fadherstha Hyttha som så småningom kom att bli Fagerstad innan det nådde sin nuvarande form, fanns en hytta redan på 1400-talet. Något senare började såkallat osmundjärn tillverkas och i och med detta kom orten att bli ett viktigt namn på järnbrukskartan. Förutsättningarna för bergsbruk och järnframställning var idealiska i trakten – här fanns de tre nödvändigaste grundelementen: malmen, skogen och vattendragen.
Adel, krigare och kungar
Den förste kände herren till Fagersta var en kvinna – änkefru Görvel Fadersdotter Sparre. När hon gifte om sig och flyttade till Danmark övergick en del av hennes egendomar, däribland Fagersta, till Gustav Vasa.
År 1613 återkom Fagersta i privat ägo och förblev så under större delen av 1600-talet. 1637-92 ägdes Fagersta av friherren, fältmarsalken och generalamiralen Hindric Hindricsson Horn av Kankas. Denne arrenderade dock ut Fagersta till Johan Wricht i Köping och Georg Robertsson Petre i Arboga. 1692 sålde Horn Fagersta till arrendatorernas arvingar. Under större delen av 1700-talets första hälft ägdes Fagersta bruk av släkten Christernin som var besläktad med Petre.
Brukspatronernas tid på Fagersta herrgård
Under 1700-talet uppfördes herrgårdar vid alla tre bruken i Fagersta, Semla och Västanfors. Fagersta Herrgård uppfördes troligen år 1760. Fagersta bruk ägdes då av Anders Barchaeus d.ä. Familjen flyttade in på herrgården då den färdigställts och Barchaeus blev med detta den första bruksägaren som varit bosatt i Fagersta. Han efterträddes 1775 av sin son Anders Barchaeus d.y.
På denna tid vittnas om att herrgården hade nio rum i undre våningen samt två boningsrum på det övre planet. Huvudbyggnaden flankerades av två flygelbyggnader uppförda av timmer under spåntak.
Tre bruk blir ett
År 1796 förvärvades Fagersta bruk av Lars von Stockenström och han och hans familj flyttade snart in på Fagersta Herrgård. Driften av bruket överläts efter ett drygt tiotal år på sonen, Salomon von Stockenström, vilken kom att verka som brukspatron på bruket i över fyrtio år. Det var Salomon von Stockenström som kom att förena de tre bruken i Fagersta, Semla och Västanfors. Vid sin död var han emellertid konkursmässig och den 14 augusti 1852 hölls konkursauktionen på Blå porten i Stockholm. Fagersta bruk inropades då av grosshandlaren, tobaksfabrikören och bruksägaren Tomas Aspelin från Stockholm för en summa av 463 500 kronor.
Det dagliga arbetet vid bruket sköttes första tiden av förvaltare. Runt 1860 bosatte sig dock Aspelin med familj i Fagersta och flyttade in i den då nyrenoverade herrgården. Huvudansvaret för bruket överläts successivt på sonen Christian Aspelin. Då företaget 1873 ombildades till aktiebolag utsågs Christian Aspelin till dess VD. En befattning han innehade till år 1907.
Slutet för brukspatronerna
Aspelinarnas tid på bruket sammanföll med industrialiseringen av Sverige och denna revolution nådde även Fagersta. Christian Aspelin hade gott öga för vad den nya tekniken krävde och nya metoder och anläggningar togs i bruk. Han hade även förmågan att knyta till sig goda medarbetare. Den mest framstående av dessa var metallurgen och uppfinnaren J.A Brinell. Som överingenjör i Fagersta ledde han företagets tekniska utveckling 1882-1903.
1907 såldes Fagersta bruks AB och Christian Aspelin avgick som dess verkställande direktör. Köpare var handelshuset E. Possehl och Co i Lübeck.
Christian Aspelin bodde dock kvar på herrgården tills sin död 1918. Hans syster Henrietta Aspelin dog 1921 och med detta upplöstes det vackra hemmet i herrgårdsbyggnaden. Brukspatronernas tid i Fagersta var för alltid förbi.
Förändringarnas tid
Efter släkten Aspelins frånträde på Fagersta Herrgård stod byggnaderna tomma under några år. Så småningom byggdes de om till tjänstemannabostäder för anställda vid bolaget Fagersta AB, som bildats under 20-talet och återtagit driften av bruket. Huvudbyggnaden rymde då tre lägenheter.
Under åren 1961-62 byggdes Fagersta Herrgård om till representationsherrgård av Fagersta AB. Sju hotellrum byggdes på huvudbyggnadens övre våning och på första våning byggdes sällskapsrum samt ett kök i anslutning till den stora matsalen.
Kinneviktiden
1978 förvärvade Kinnevik under ledning av Jan Stenbeck aktier i Fagersta AB i syfte att samordna stålverksamheterna hos Fagersta och Sandvik. 1983 blir Kinnevik ett dotterbolag till Fagersta AB. 1985 läggs Fagersta AB ner och dess verksamhet blir del av flera andra bolag. Under denna tid och fram till 1994 användes Fagersta Herrgård som representationsherrgård.
1994 såldes herrgården till Fagersta Energetics som använde det som kontorslokaler. Kvar i Kinneviks ägo blev dock det Gamla brukskontoret, det gula huset med det kännetecknande klocktornet.
Fram till idag
Brukskontoret behölls i Kinneviks ägo ända till 2005 då det såldes till en privat köpare. Huset används i dag som fritidsbostad.
Mellan åren 2006-2010 drevs Fagersta Herrgård såsom konferens- och representationsHerrgård igen likt tidigare för traktens näringsliv. Huvudbyggnaden och dess flyglar har genomgått varsam renovering för att återfå sitt forna utseende kobinerat med nya användningsområden.
Tack till foldern ”Det var en gång…”
framtagen av Fagersta AB 1981.
Anders Barchaeus d.y.
Salomon von Stockenström
Tomas Aspelin
Christian Aspelin
J.A Brinell
Vy över Herrgårdsängen
Vy över Brukskontoret